outofthedarkness

Idag har vi haft friluftsdag och jag är helt slut i kroppen nu. Vi vandrade i totalt ca två och spelade badminton i drygt en timme. Tänkte springa lite idag med, men jag väntar med det känner jag. Det är nog bättre att börja med träningen lite försiktigare i och med att jag inte har tränat ordentligt på ett tag nu. Imorgon ska jag gymma efter skolan med en kompis. Ska satsa på att bygga på mig lite muskler och då måste man äta, det vet jag.

Älsklingen är på en kort skidresa med Idrott och hälsa B så han kommer hem på onsdag kväll. Det är bara två dagar vi är borta från varandra, men det känns ändå som att något saknas.

Livet flyter på bra just nu, men trots det är jag lite besviken på mig själv. Jag fick panikångest i söndagskväll. Jag har inte haft det på jättelänge så det kändes tungt att få ett bakslag så plötsligt utan förvarning. Älsklingen tog hand om mig jättebra, men trots det råkade jag riva upp sår på armarna. Jag vet att jag inte får, men det går liksom inte att kontrollera kroppen när jag har panikångest. Nu i efterhand inser jag att panikångesten utlöstes nr jag började fundera på hur mycket onyttigt jag har ätit under helgen. Det är bar att reflektera över vad som utlöste själva ångesten så man kan göra något åt det. Älsklingen stannade tills jag hade lugnat ner mig och lovat att jag inte skulle skada mig eller kräkas. Jag tog en tablett mot illamående och två atarax innan jag somnade utmattad. Men nu ser jag framåt. Denna våren ska bli bra! Jag har helt andra förutsättningar nu, men samtidigt får jag inte förvänta mig för mycket. Men det är otroligt härligt att bli glad när solens strålar letar sig förbi molnen och värmer ens kinder.