outofthedarkness

Idag hade vi den traditionella julshowen på vår skola och vår klass medverkade med ett bidrag där vi gjorde narr av en teknikare. Vi sjöng:

Här sitter du och går i teknikprogrammet
men om du gått i naturlinjen
hade du varit så mycket smartare!
Han är trög, trög!
Varför är du ett sånt megapucko?
Du tänker som en drogad apa
Du är dum i hela huvet o så jävla korkad att man skämms

Det kanske ska tilläggas att han tålde skämt. Därefter dansade vi till Badgerlåten. Detta vann vi såklart inte med men det var otroligt roligt! Ett av alla dessa ögonblick!

Ikväll har jag haft julmys, glöggmingel, julklappslotteri, spel och poker med mina fina tjejer. Det var riktigt roligt! Ännu ett av alla dessa ögonblick som bringar lycka! Jag fick fransk manikyr samt ett magnetbokmärke.


Pokerspel

Imorgon är det skolavslutning och på kvällen är det dags för treornas julmiddag och därefter är det disco. Innan ska vi ha lite förfest. Jag är faktiskt festsugen så detta ser jag fram emot. Det tråkiga är att min vän inte får komma. Hon har inte fyllt 18 än och eftersom det serveras alkohol får hon inte komma. Dåligt tycker jag. Detta ska vara för ALLA treor.

Jag njuter just nu för fullt av att inte ha några krav på läxor som måste göras eller prov som måste pluggas på. Det är en härlig känsla. Nu ska jag sova.

God natt!

Idag hade jag tid hos min läkare på vårdcentralen, världens bästa läkare ska tilläggas! Hon har varit ett sånt oerhört stöd för mig under min sjukdomsperiod och jag är väldigt tacksam över det. När jag hade utvecklat något som var början till anorexi fångade hon upp mig i sista ögonblicket. Den sista tiden har jag dock gått i fel riktning. Jag hade gått ner ytterligare i vikt och jag står nu i ett vägskäl där jag måste välja, livet eller sjukdomen. Det är klart jag väljer livet men det är lättare sagt en gjort. Efter ett långt och djupt samtal kom vi överens om att mina mål tills nästa gång (om en månad) är att absolut inte gå ner mer i vikt (helst gå upp lite), äta själv två gånger i veckan om tillfälle ges, inte kräkas, fika någon gång i veckan samt att äta enligt tallriksmodellen. De två sista målen är de som känns svårast. Det är ett så stort steg från så jag äter nu till det. Dock så fick jag en utförlig redogörelse varför man MÅSTE ÄTA KOLHYDRATER (vilket jag har skippat den sista tiden). Det är nämligen så att kolhydrater är den enda energi som härnan kan ta åt sig och får den inte den näringen börjar den ta av fettet som isolerar nervtrådarna (myelinfettet) vilket gör att man reagerar långsammare. Det kan innebära liv eller död om det t.ex kommer en bil i hög fart. Man får då också svårare att koncentrera sig och tänker ''trögare''. Därefter börjar hjärnan ta av fettet som isolerar hjärnan själv. Fett är alltså viktigt. Det som också händer när man är utan kolhydrater för länge är att kroppen tillverkar ketoner som gör att man känner sig hög, därav ''kickarna'' man känner att man får när man svälter, men de gör också att man får ångest och blir deprimerad. Dessutom blir man mer infektionskänslig, vilket jag märker nu. När man går ner i vikt så snabbt ökar också risken för hjärt- och kärlsjukdomar drastiskt eftersom fettet som kroppen behöver ta av för att överleva går ut i blodet och kan täpa till blodkärlen. Jag ska verkligen försöka nå dessa mål. Jag har faktiskt redan ätit ett par pepparkakor och jag är stolt att jag klarade det!

Jag vill kunna ha en trevlig jul och kunna känna glädjen och gemenskapen vid julbordet och inte ångesten. Jag vill kunna äta ur den där Alladinasken som alla andra. Detta ska jag banne mig klara!

Den finaste är inte den som är perfekt utan den som har lite skavanker. Det man älskar hos en person är det som finns innuti, inte skalet. Jag är perfekt precis som jag är. Det är inte smalhet som bringar lycka utan de där små oväntade ögonblicken när man t.ex är tillsammans med sina närmaste.


Denna mysiga kofta fick jag från en av mina närmaste vänner.
Tack snälla! Du är guld värd för mig och jag tycker om dig otroligt mycket! ♥

Denna eftermiddag och kväll har jag ägnat åt att julstäda och julpynta mitt rum samtidigt som jag har lyssat på väldigt bra julmusik av Carola. Jag har även klätt granen i mitt rum vilket tog en evighet, men nu är jag äntligen klar. Nu börjar äntligen julefriden infinna sig och jag kan verkligen njuta och koppla av. Jag älskar julen och all glädje och gemenskap som den för med sig.

Egentligen var det tänkt att jag skulle gå ut på krogen ikväll med några vänner men tjejen som skulle ha förfesten blev sjuk och dessutom hade jag ingen röst igår och jätteont i halsen så jag tyckte det var lika bra att vara hemma och ta det lugnt. Det var inte helt fel det heller. Är fortfarande superhes men det går åt rätt håll.

Imorgon ska jag träffa min allra bästa vän som det var alldeles för länge sedan jag såg. Det ska bli så roligt. Vi ska bl.a gå på stan och leta julklappar sen blir det nog lite annat julmys. På kvällen ska jag åka med några andra underbara vänner till en mysig liten håla några mil härifrån. Vi ska titta på en några klasskompirsars projektarbete. De har ordnat en välgörenhetskonsert för rumänska barnhem. Sådant gillar jag!

Tänkte även berätta en annan rolig sak. I måndags var det ju Lucia och i våran skola är det en tradition att treorna festar natten till Lucia och sedan åker runt till lärarna och lussar tidigt på morgonen. Festandet struntade de flesta i vår klass i pga att vi hade så många prov denna veckan, men lussade gjorde vi allt. (Några som festade hade dock väldigt roligt med att ringa och väcka oss på natten.) Jag var Lucia och det var ett himla tjusigt luciatåg som tog i för full hals. Det kanske inte lät lika tjusigt, men lärarna blev väldigt glada trots att vi kom redan kl. 4.00. Vi bjöd på pepparkakor och det var en himla rolig upplevelse. Sedan åkte jag hem med två kompisar till en av dem och sov en timme innan det var dax för skola. I skolan fick vi lyssna på esteternas luciatåg. Sedan var det ringdans för oss treor. Vilken dag! När jag kom hem slocknade jag på direkten. Det tror jag snart jag gör nu också så det är väl bäst att krypa till kojs. Det ska bli mysigt att ligga och kolla på min vackra julgran.

Kramar! ♥

Igår var jag på vårdcentralen för samtal med min kurator och det behövdes verkligen nu. Det kändes skönt att få ur sig alla jobbiga tankar och känslor och hon är verkligen bra min kurator! Vi omformulerade mitt mål lite för tillfället eftersom det just nu är otänkbart för mig att gå upp de där sista kilona. Det skulle bara leda till att jag försöker gå ner ännu mer. Istället är målet för tillfället att inte fortsätta gå ner i vikt. Det känns helt acceptabelt. Och sedan är det ju inget som säger att jag inte kan gå ner några kilo fett och istället bygga på mig mer muskler, eller? Hon var också noga med att poängtera att det här bakslaget inte ska ses som något misslyckande utan som en motgång. Jag är trots allt inte tillbaka på ruta ett. Jag är inte deprimerad som för ett år sedan. Jag kan ha roligt och roa mig utan att få ångest över skolan eller framtiden. Hon liknade det hela vid en spelplan där man slår en tärning, går framåt några steg, tar ett kort, går tillbaka några steg eller fram några. Två steg framåt, ett tillbaka. Det är inte så konstigt att jag har gått tillbaka till mitt gamla och sjuka beteende i och med den stressiga situationen i skolan. Jag känner att jag håller på att mista kontrollen och går då tillbaka till ett beteende som känns tryggt för mig och som det känns som jag kan kontrollera. Trots att jag känner mig stressad tyckte hon jag utstrålade ett lugn och glädje. Jag tolkar det som att jag lyckas hantera situationen bra. Att jag nu är helt säker på att jag vill bli läkare så småningom känns ganska motiverande och om jag fortsätter som jag gör nu kommer jag aldrig att klara det. En annan sak som vi tog upp och ser som lite komiskt idag är att när jag för första gången fick G på ett prov så bröt jag ihop totalt, började gråta och fick panik. Denna terminen har jag fått G på ett prov och jag resonerade som så: Jahopp, vad synd. Hoppas det går bättre nästa gång istället. Detta ser jag som ett stort framsteg. När jag var klar där fick jag även gå ner till rådgivande sjuksköterska för att kolla om det var någon tid till min läkare på gång. Och tur var det att jag gick ner för jag skulle dit på måndag, men kallelsen måste ha kommit bort i posten för jag har inte fått någon.

Just nu sitter jag här och lyssnar på julmusik vilket är oerhört mysig och stämmningsfullt. Jag börjar känna julkänslan nu. Känner även ett sug i magen så jag ska väl ta mig en clementin. Imorgon är jag ledig från skolan pga att vi hade nationellt prov i matte D idag så den kursen är avklarad. Det kändes förresten bra. De andra lektionerna är också ändrade så jag ska se till att plugga inför årets sista prov och även jobba. Behöver få in lite pengar efter Frankrike och inför julen. Nu är det bara tre skoldagar kvar. Det känns så otroligt skönt!

Kramar! ♥



Min katt Matheus förrförra julen som kattunge ♥

Ana har flyttat in i mig. Hon höll mig vaken länge igår kväll, rev och slet i mig. Samtidigt försöker hon vara min vän och jag är dum som välkomnar henne. Jag vet att det är fel. Det är så fel fel fel, men bara ett tag, lite till, över jul kanske? Idag har även Mia hälsat på. Efter godiset sa hon till mig att jag var tvungen att kräkas. Det här med godiset går verkligen inte. Ska nog sluta försöka lära mig äta godis. Bättre att låta bli än att kräkas. Vill verkligen inte att tänderna ska bli sönderfrätna. Men imorgon ska jag sparka ut dem båda. Då sätter jag igång med träningen igen, men Ana kommer nog komma och gå. Men jag ska försöka hålla henne på avstånd.

Helt sjukt inlägg, jag vet. Jag måste bara få avreagera mig.

I söndags kom jag hem efter en vecka i Rodêz i Frankrike. Vi har haft det kanonbra där och jag längtar redan tillbaka. Jag berättar mer om resan senare när jag har tid. Väl hemma väntade massor av prov och inlämningar och jag vet inte hur jag ska överleva de här sista dagarna innan jullovet. Sitter just nu med en religionsinlämning om kristendomen men julmusiken gör det hela lite mysigare. Jag älskar verkligen juletider, men det vore så mycket mer stämningsfullt om man slapp all den här julstressen. Jul ska ju vara en tid för gemenskap, glädje och stämning och budskapet går lite förlorat när vi håller på och stressar runt som yra höns. Jag hoppas innerligt att vi alla snart finner lite julefrid!


Julpynt i Rodêz centrum


Utsikten utanför musée Fenaille


En vacker fontän i Albi

Kramar! ♥