outofthedarkness

I samband med mors dag drog jag och Alexander med våra mammor ut på picknick i skogen som ligger precis utanför vår blivande lägenhet. Vi gick upp på ett berg, åt våra baguetter och njöt av sommarvädret.


Även hunden njöt.

Nu laddar jag inför veckans två lopp. Imorgon är det Energikicken och på torsdag är det Blodomloppet. Vi är flera från jobbet som springer och jag är med i SJ Utrikeslag. Jag är taggad till tusen.

För övrigt är jag glad över att Loreen vann i lördags, det var hon verkligen värd. Oj vilken kväll det blev.

Nu ska jag krypa ner och läsa min deckare, det hör sommaren till.

Puss på er alla!

Jag har hittat tillbaka hit idag igen. Det är rätt så skönt och välbehövligt att få skriva av sig så här, tyvärr händer det alldeles för sällan. Jag vet inte varför, det blir helt enkelt inte av. Men oj vad bra jag har det nu. Jag sitter på balkongen hos sväröräldrarna, tittar ut över solnedgången, hör fåglarna kvittra och känner lukten av grillad mat. Tänk vad mycket känslor man kan känna med alla sina sinnen.

Idag har det varit en bra dag. Jag har jobbat lite och sett på studenternas bal och oj vad fina de var. Det var också ett ögonblick som väckte mycket känslor. Tänk att det bara var ett år sedan som jag gick på röda mattan och fick känna mig sådär vacker. Efter flera helvetes år med självförakt fick jag äntligen stå där och känna mig som en prinsessa. Jag kunde inte sluta le, det var så underbart. Jag ler än åt minnet. Tiden har gått så otroligt fort. Jag vet att det låter som en klyscha men det är sant. När jag var där och tittade på alla fina balpar träffade jag också några tjejer från min gymnasieklass. Det var nästan ett år sedan jag träffade dem senast. Jag blev så glad av att se dessa underbara tjejer igen. Jag hoppas det inte dröjer lika lång tid innan jag träffar dem igen.

Under de senaste veckorna har det hunnit hända en hel del och jag fick nog bara med en bråkdel av allt sist jag skrev. För det första har vi fått tag i en lägenhet som ligger exakt där vi vill bo. Det är en tvåa som nästan är helt perfekt. Jag längtar så pass och räknar ner dagarna. Så länge bor vi hos svärföräldrarna och det funkar rätt så bra det med men man känner sig inte riktigt hemma när man väl har flyttat hemifrån en gång.

På jobbet har jag gått utrikesutbildningen och tänka sig vad mycket roligare jobbet blev med en gång. Mycket mer varierande och fler trevliga kunder får jag också prata med. Jag är själv himla sugen på att åka ut och tågluffa nu. Troligtvis blir det en kortare resa ner till min pappa i södra Tyskland i sommar.

I veckan sålde vi bilen eftersom vi har börjat se oss om efter en ny. Affären gick mycket snabbare än beräknat, dagen efter att bilen hade lagts ut på blocket var den såld. Vips så stod vi där utan bil och fick ta oss fram med cyklarna men det var nyttigt det med. Nu har vi lånat hem en Volvo som förmodligen blir vår nya bil. En guldfärgad Volvo S60 står så fint parkerad på garageuppfarten. Fast jag har bra lust att springa ner och putsa lite på den. Hihi! Jag vet inte vad det är med mig och min perfektionism men det liksom bara känns obehagligt i hela kroppen om inte allt ligger där det ska. Jag jobbar vidare på den biten och får leva med att bilar blir skitiga.

Framöver ska jag och Alexanders lillasyster troligtvis hyra häst tillsammans. Vi har fått tag i en boxplats så nu gäller det bara att hitta en häst också. Det ska bli otroligt toligt att få komma upp på hästryggen igen dock har jag en förmåga att tänka lite för mycket på alla nackdelar. Det innerbär ett stort ansvar att ha häst, det kostar en hel del pengar och hästar är varelser precis som vi som kan bli sjuka när som helst. Jag försöker ha med mig de här tankarna någon stans i bakhuvudet och istället leta upp de tankarna som talar om för mig hur otroligt bra jag mår i kropp och själ av att få vara med hästar. Det är ju ändå det som är det viktigaste, livet är till för att leva!

Nu ska jag gå in och sätta mig i soffan tillsammans med de andra och heja fram Loreen till en seger. Jag tycker låten är så otroligt bra och den sprider så mycket glädje. Först ska jag blanda till lite dipp och skala några morötter så jag har något att knapra på i soffan. Euphooooriaa! We going up up up up up!


Jag och Alexander för ett år sedan när vi gick balen.

Då är jag äntligen tillbaka här igen. Under ett halvår har det hunnit hända mycket må ni tro. Jag har hunnit med att flytta långt hemifrån, börja på tandläkarprogrammet i Göteborg, få ett återfall i min depression, flytta hem, komma tillbaka till gamla jobbet, skaffa ny lägenhet på hemmaplan och det är ungefär där jag står idag. Det blev inte så bra som jag trodde från början, jag var inte riktigt redo för detta, inte tillräckligt frisk. Men jag är glad att jag tog chansen och vågade prova mina vingar. Min underbara Alexander - han har stått vid min sida hela tiden, följt varje steg jag har tagit och fångat upp mig varje gång jag har fallit mot botten. Tack gode Gud för att jag får dela mitt liv med denna underbara människa.