outofthedarkness

Kom precis på hur mycket jag har saknat att låta fingrarna smattra över tangentbordet och låta alla tankar och känslor komma på pränt.

Mina känslor svallar inte över längre eller sätter mitt liv i berg- och dalbana. För så var det för några år sedan. Nu känner jag mig stabilare än någonsin vad jag kan minnas. Det känns tryggt både för mig och familjen.

Tryggt är förresten precis rätt ord för hur allt känns nu. Jag känner trygghet i mitt och Alexanders förhållande, i mina relationer till vänner och övriga familjen. Att ha en fast punkt och ett jobb man trivs på känns också tryggt. Viktigast av allt är ändå att jag känner mig trygg i mig själv.

Hästen är nog min bästa medicin just nu. Det är en märklig inverkan han har på mig. Det är en häftig känsla att kunna styra en varelse på 800 kg, att släppa kontrollen och bara fokusera på det som sker just då. För det måste man göra. Det måste upplevas för att kunna förstå.

Det var allt från hjärnkontoret för tillfället. På återseende!